Turkosa pulsvärmare med smocksöm. Välbehövligt nu när det är kallare väder, även inomhus när man sitter i kalla föreläsningssalar eller framför datorn. Konstigt det där, även om man skriver så pennan glöder eller gör medvetet fingergymnastik vid datorn så fryser hela handen till och vill inte röra sig. Jag tror att de gör det i protest. För det händer aldrig när man pysslar eller stickar. Det är en kalla-fingrar-konspiration, helt enkelt. De står i för stark kontakt med hjärnan som hellre vill hem från skolan, ta fikapaus och sätta kontoret på halvfart när man sitter med en stickning. Såååå e det. Säkert. Alla ni som också har kalla händer, ge upp jobbet och gör det ni vill. Eller skaffa pulsvärmare och sätt smitarna i arbetsläger.
Garn: Drops Alpacka, restgarn som jag snodde av Ulrika när vi bytte garn mot spinnrocksspolar. Har varit sugen på det här turkosa garnet en längre tid, så jag snappade den direkt när jag såg den bland resten av hennes garner (Ulrika har förresten en stooor samling garn - ett helt skåp fullt - men jag jobbar mig dit jag också :). 64 maskor runt på strumpstickor 3. Resår i 1 rät och 3 aviga. Smocksömmen är sydd med broderigarn från Panduro. Vet inte riktigt hur bra det kommer att hålla, jag gjorde ingen "riktig" söm. Är dålig på att brodera, så jag fick inte till det riktigt bra. Istället knöt jag varje liten "söm" för sig (gissa om det tog tid!).
Idén är från en bok om pulsvärmare, men jag kommer inte riktigt ihåg vad den heter. Men jag har gjort dem längre och lagt till ett hål för tummen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar