Jag är inte död än

Jag pysslar även när jag inte bloggar om det, tro det eller ej. Den här sommaren (och hösten, antar jag att man måste räkna in nu) har varit riktigt skön. Fast det har inte blivit så mycket stickat eller annat hemknåpat som har fastnat på bild, däremot. Men jag tog några bilder på sjalen jag gjorde till farmors 80-årsdag i alla fall.

Inga komplicerade grejer egentligen. Jag har varvat blå Drops alpacka med Crazy zauberball. Två varv av varje, ökning runt mittenmaskan och i sidorna varje rätt varv. Sen så gjorde jag slutet från "Luna moth shawl" som kant längst ner. Jag är riktigt nöjd, stor och gosig blev den. Och farmor blev också glad :)

Kusinen fyllde år i veckan och önskade sig en ny necessär. En lite större än den förra, för att få plats med smink och hårsaker. Så det var precis vad jag gjorde.


Ena sidan....

Andra sidan... (ursäkta att den är vriden, blogger vägrar lägga den rätt :P)


Närbild på den lilla trollsländan.


Jag gjorde ett litet hänge i pärlor till dragkedjan.

Så fick hon en liten box-pouch också, som en bonus. (Mest bara för att de är så roliga att göra).

Ett litet pärlhänge på den med.

Nu är bara frågan: när ska jag någonsin ta mig tid att göra något lika fint till mig själv? Av någon anledning är det inte riktigt lika lockande som att göra presenter. Undrar varför?

"Sort of is such a harmless thing to say. It's just a filler. It doesn't really mean anything. But after certain things sort of means everything. Like after... I love you. Or... you're going to live!"

http://www.youtube.com/watch?v=uW6DgGRqgBo&feature=related

Shoppingrunda

Meganystanet har blivit lite mindre och festivalsjalen lite större - märks det? Mönstret känns inte übersvårt att läsa längre då min förkylning är lite bättre. Däremot är det inte världens roligaste mönster heller... Men snart är första diagrammet avklarat, så jag hoppas att det blir bättre sen.


En farlig sak med att vara sjuk är att man spenderar så mycket tid halvt utslagen då man inte kan göra något annat än att fundera över nya projekt som man skulle vilja göra. Vilket betyder att min lista över stick- och syprojekt nu är lååååång... Jag har försökt att restriktera mig till att bara fundera över vad jag kan göra med de garner och tyger som jag redan har (vilket är en hel del :P ), men det är såklart väldigt svårt... Det är alltid något som behöver läggas till någonstans. Så idag blev det shoppingrunda på förmiddagen innan jag blev helt utslagen igen. Lite Drops Delight till en sjal som jag har gått och tänkt på ett tag, och så en hel massa turkost bomullsgarn till en sommartröja. Jag vet precis hur jag vill ha den i huvudet, men om jag lyckas göra den helt från scratch i verkligheten är en annan femma. Men jag tror Mangyle ligger ganska nära. Utan bobbles och med andra ärmar. Fast jag tänker inte tillåta mig själv att börja på denna innan jag gjort klart den gröna koftan från förra sommaren :P.

Början till en sjal av märke Festival bredvid nystan version jättestor. Mönstret är mycket svårare än det borde vara. Skyller på bristande koncentration på grund av blockerade bihålor.

Garnet är av en sticksig typ. Strävt, hårigt och löst tvinnat. Har tappat bort lappen, men jag kommer ihåg att det var en del get medblandat. Kanske har med strävheten att göra, kanske inte. Ska fortsätta ett tag till i alla fall.

Någonting grönt och ludet i mossfärgad Alaska. Lilla mamma ska få något mestadels mjukt men delvis hårt på mors dag. Den har fått sidosömmar idag, förhoppningsvis foder i helgen.

Snuvig sommardag

Himlen är alldeles blå precis som på sommaren. Ligger i sängen och tittar ut på härligheten. För några dagar sedan skyllde jag på de fina pollenpartiklarna som virvlar runt som älvstoft utanför. Men nu går det inte att ljuga längre.

Jag lärde mig en livsviktig sak i det underbara radioprogrammet Så funkar det för några år sedan. Att den mänskliga kroppen är kapabel att producera en liter snor per dag.
Just nu skulle det vara trevligt om det inte var så.


En bild på solrosor i bakgrunden och en härva turkost garn i förgrunden. Kanske blir det en sjal någon dag. Jag tror det vill det.

Ännu en Ishbel

En till Ishbelsjal har blivit till. Den här gången modell mindre och med nästan ett helt nystan Silver Soft, stickor 4,5. Jättefina, glada färger, men det är inte riktigt min stil så det ska bli en present till en kompis.

Jag går runt och drömmer om att göra en turkos tröja, men jag har inte råd att köpa garn för tillfället... Inte har jag tillräckligt med garn av samma sort eller färg i min garnsamling heller :P. Fast egentligen borde jag väl göra klar koftan jag började på förra sommaren. Den är ju faktiskt nästan klar, bara att det tog stopp när det var dags för blockning. Av någon anledning så blir det alltid så. Varför tycker jag att en halvtimmes plaskande med vatten och pillande med nålar är så mycket tråkigare än dussintals timmar med sticktid? Oh, well, jag får väl sparka igång snart. Jag fortsätter med mina Nutkins så länge.

Spetssjal i egenfärgat strumpgarn. Det blev murrigt med alla små färgduttar, så mönstret kommer inte fram så tydligt. Men jag gillar det ändå.
Mönster: Trinity shawlette. Här kan du ladda ner en gratisversion av mönstret. Jag gjorde modell nummer tre.


Sockar som blev present till en kompis. Ca 70 gram One sockgarn, stickor 2 1/2, mönster efter eget huvud. De skulle till en inga-krusiduller-person så det blev 1x1 vriden resår i toppen och 2x2 ribb resten. Härligt när man är så van vid att göra sticka strumpor att man inte behöver tänka på hur man gör längre. Mitt första par sockar blev tre nummer för stora, alldeles för lösa och jag fick göra om hälen femtielva gånger. Men man lär sig...

Restgarnssockor

Sockor med kort skaft, för hårt avmaskade, lite för stora och helt oblockade. Men med full poäng i återvinning då de är gjorda av små stumpar restgarn. (Jag har på tok för mycket sånt där nu, vad ska man göra med tio- tjugo gram av färglatt garn?)
Otroligt vad mycket tid som finns undanstoppad i vardagen: de här sockorna kom till på buss- och tågåkande under knappt ens en månad. Tio minuter hit eller dit och man hinner med en hel del.

Vad jag hatar med att ha ont i ryggen, förutom just precis att det gör ont, är att jag går runt precis som Ozzy Osbourne. Ni vet, uppdragna axlar, armarna böjda i fyrtiofem graders vinkel vid armbågarna, händerna hängande som döda kroppsdelar... Att jag drar upp axlarna fattar jag, men kutryggighet och resten av det omedvetna zombiespelandet förstår jag inte varför jag gör...

En orsak till all ont i ryggen är förmodligen stressen jag känner inför den här veckan. Det blir alltid så, arbete bara byggs på och staplas upp till ett enormt berg innan tentaveckan. Ett berg som är i princip oöverstigligt om man inte biter ihop och använder sina superstudentkrafter (åh, vad jag önskar att jag hade sådana...). Det blir alltså till att skriva rapport och inte så mycket pyssel den närmaste tiden. Rapportskrivning är förresten precis som vanlig skrivning, fast som om man hade in pinne uppkörd i r-..... ja, ni vet. Styltat och extremt formellt. Vad som stör mig är att jag dessutom är bra på det. Vad säger det egentligen om min personlighet? Att jag går runt och beter mig uppstucket?

Jag är en sån som ogillar att slänga saker. Även om det är saker jag skäms över så hamnar de längst in i en låda någonstans istället för i papperskorgen.

Ibland går det pinsamma över med tiden, och man blir glad över alla saker man har i lådorna.

Som att kunna använda Pocahontas-brevpapper när man är över tjugo. Pfft! Så fruktansvärt roligt!

Ishbel

Ishbelsjal av Ysolda (mönstret då, stickningen självklart av mig), i garnet Drops Delight. Julklappsmönster och juklappsgarn. Blev faktiskt färdig redan ett par veckor efter jul, men inga bilder förrns nu, då kameran har skrikit "Byt batterier!". Hur många gånger den får nya batterier så är den ändå aldrig nöjd. Det är nåt konstigt med den.

Jag är supernöjd med denna sjalen, fin och gosig. Redan flitigt använd. Så nu när jag har insett att sjalar inte är så dumt så har planer på flera. En till är till och med nästan klar. Få se om jag kan få fram några bilder på den med min kamera eller om jag kanske måste låna någon annans... Hm, vi får se.

En helt annan sak är att skolan aldrig är jättekul. Men just nu suger den i alla fall inte fullständigt. Det kan till och med glimta till och kännas bra när man är där ibland. Men om inte så tröstäter jag (med ögonen) här istället: mangafox och onemanga.

Go on, make my day

Om man åker med kollektivtrafik och stickar så blir man inte alls hånad: man får beröm! Åh så glad jag blir av sådant :)

Känner mig riktigt inspirerad, ska kanske skriva ner mönstret och lägga upp det.

Julklappsuppräkning (av dem som fastnade på bild)

Pennfodral till pojkvännens syster. Sydd efter box puoch-tutorial:

Utsida...

...och insida i annan färg.

Stickfodral till Ulrika:


En necessär med pärlbroderi till min kusin:

Framsida...

...baksida...

...och inzoomat på broderiet.

Charlotte och jag träffades dessutom en dag och bakade pepparkakor och lp-skivor. Så otroligt kul! Köp en lp på loppis, lägg in den i ugnen på en hög mugg i 100 grader i ett par minuter. När den hänger ner över kanten på muggen tar du ut den och har ca 10 sekunder på dig att böja till den som du vill. Idé från Fröken C:s blogg.
Mamma och pappa fick några skålar i julklapp, resten sparade jag själv. De blir så himla tuffa!