Spetssjal i egenfärgat strumpgarn. Det blev murrigt med alla små färgduttar, så mönstret kommer inte fram så tydligt. Men jag gillar det ändå.
Mönster: Trinity shawlette. Här kan du ladda ner en gratisversion av mönstret. Jag gjorde modell nummer tre.


Sockar som blev present till en kompis. Ca 70 gram One sockgarn, stickor 2 1/2, mönster efter eget huvud. De skulle till en inga-krusiduller-person så det blev 1x1 vriden resår i toppen och 2x2 ribb resten. Härligt när man är så van vid att göra sticka strumpor att man inte behöver tänka på hur man gör längre. Mitt första par sockar blev tre nummer för stora, alldeles för lösa och jag fick göra om hälen femtielva gånger. Men man lär sig...

Restgarnssockor

Sockor med kort skaft, för hårt avmaskade, lite för stora och helt oblockade. Men med full poäng i återvinning då de är gjorda av små stumpar restgarn. (Jag har på tok för mycket sånt där nu, vad ska man göra med tio- tjugo gram av färglatt garn?)
Otroligt vad mycket tid som finns undanstoppad i vardagen: de här sockorna kom till på buss- och tågåkande under knappt ens en månad. Tio minuter hit eller dit och man hinner med en hel del.

Vad jag hatar med att ha ont i ryggen, förutom just precis att det gör ont, är att jag går runt precis som Ozzy Osbourne. Ni vet, uppdragna axlar, armarna böjda i fyrtiofem graders vinkel vid armbågarna, händerna hängande som döda kroppsdelar... Att jag drar upp axlarna fattar jag, men kutryggighet och resten av det omedvetna zombiespelandet förstår jag inte varför jag gör...

En orsak till all ont i ryggen är förmodligen stressen jag känner inför den här veckan. Det blir alltid så, arbete bara byggs på och staplas upp till ett enormt berg innan tentaveckan. Ett berg som är i princip oöverstigligt om man inte biter ihop och använder sina superstudentkrafter (åh, vad jag önskar att jag hade sådana...). Det blir alltså till att skriva rapport och inte så mycket pyssel den närmaste tiden. Rapportskrivning är förresten precis som vanlig skrivning, fast som om man hade in pinne uppkörd i r-..... ja, ni vet. Styltat och extremt formellt. Vad som stör mig är att jag dessutom är bra på det. Vad säger det egentligen om min personlighet? Att jag går runt och beter mig uppstucket?